"Pyret"
Vår tredje kull gick väldigt snett. Stackars mamma Rizzla födde unge efter unge – varav nästan alla var döda. Vi tror att förlossningen helt enkelt tog för lång tid. Utav alla ungarna var det bara två som föddes levande – varav en dog inom en timme eller så. Den andra var "Pyret". Han hängde sig envist kvar, men Rizzla var i alldeles för mycket sorg och chock för att inse att en av alla dessa ungar faktiskt levde och behövde henne.
Efter flera timmar tog vi det svåra beslutet att ta bort honom från henne. Istället gav vi honom till Rain – en annan mamma med en egen kull på tolv friska små bebisar. De var några dagar äldre men vi hoppades på det bästa. Rain tog till sig Pyret och värmde och tvättade honom men han verkade inte ha kraft nog att dia henne. Svårt att tävla med tolv stora starka bebisar när man själv är liten och svag.
Så vi plockade ut honom minst en gång i timmen och matade honom med mjölkersättning själva.
I slutändan var det inte nog. Efter ca 40 timmars kämpande så klarade Pyret inte av livet längre. Hans lilla kropp hade stängt av mer och mer de senaste timmarna och i slutändan hade han till och med svårt att andas.
Frustrationen över att försöka få liv i en så liten kropp utan att lyckas är något vi sent kommer att glömma.
Till slut tog vi det enormt svåra beslutet att sluta plåga honom (för mot det bittra slutet så kändes det som att det mest var det vi gjorde vid det laget) och låta honom somna in. Vi gav tillbaka honom till Rain för att han skulle få ha värme och omsorg den sista stunden i sitt liv.
Sorgen går inte att beskriva. Att kämpa så hårt i så många timmar för ett litet liv och sedan inte lyckas känns verkligen som ett nederlag. Det rymdes enormt mycket personlighet i den där lilla lilla kroppen och vi kommer aldrig att glömma vårt lilla Pyre.
När Jamie senare plockade i ordning Rizzlas "dödsbo" så räknades det tolv döda bebisar. Inte konstigt att Rizzla mådde dåligt. Hon kryade dock på sig lite när hon senare fick flytta in i en ny bur med sin syster Pee-Bee.
Vi har lärt oss enormt mycket under den här tragedin – allt ifrån hur man matar och försöker hålla en nyfödd råttbebis vid liv, till hur man försöker muntra upp en deprimerad mamma, och hur otroligt viktiga goda vänner är i sådana här situationer.
Ett enormt tack till Mia, Johanna och Lycia som kämpat med oss och vår historia på avstånd. Telefon är verkligen en bra uppfinning.
Och våra pälsklingar här hemma. Allihop, egna som lånade hjälpte också till väldigt mycket. Vet inte hur vi klarat oss utan dem.
26 mars 2012 – 28 mars 2012
Rubinögd rex.
Nyhetsinläggen om Pyret:
Bebisar i sol och regn
Vårt lilla Pyre
Vila i frid, älskade Pyre
Efter flera timmar tog vi det svåra beslutet att ta bort honom från henne. Istället gav vi honom till Rain – en annan mamma med en egen kull på tolv friska små bebisar. De var några dagar äldre men vi hoppades på det bästa. Rain tog till sig Pyret och värmde och tvättade honom men han verkade inte ha kraft nog att dia henne. Svårt att tävla med tolv stora starka bebisar när man själv är liten och svag.
Så vi plockade ut honom minst en gång i timmen och matade honom med mjölkersättning själva.
I slutändan var det inte nog. Efter ca 40 timmars kämpande så klarade Pyret inte av livet längre. Hans lilla kropp hade stängt av mer och mer de senaste timmarna och i slutändan hade han till och med svårt att andas.
Frustrationen över att försöka få liv i en så liten kropp utan att lyckas är något vi sent kommer att glömma.
Till slut tog vi det enormt svåra beslutet att sluta plåga honom (för mot det bittra slutet så kändes det som att det mest var det vi gjorde vid det laget) och låta honom somna in. Vi gav tillbaka honom till Rain för att han skulle få ha värme och omsorg den sista stunden i sitt liv.
Sorgen går inte att beskriva. Att kämpa så hårt i så många timmar för ett litet liv och sedan inte lyckas känns verkligen som ett nederlag. Det rymdes enormt mycket personlighet i den där lilla lilla kroppen och vi kommer aldrig att glömma vårt lilla Pyre.
När Jamie senare plockade i ordning Rizzlas "dödsbo" så räknades det tolv döda bebisar. Inte konstigt att Rizzla mådde dåligt. Hon kryade dock på sig lite när hon senare fick flytta in i en ny bur med sin syster Pee-Bee.
Vi har lärt oss enormt mycket under den här tragedin – allt ifrån hur man matar och försöker hålla en nyfödd råttbebis vid liv, till hur man försöker muntra upp en deprimerad mamma, och hur otroligt viktiga goda vänner är i sådana här situationer.
Ett enormt tack till Mia, Johanna och Lycia som kämpat med oss och vår historia på avstånd. Telefon är verkligen en bra uppfinning.
Och våra pälsklingar här hemma. Allihop, egna som lånade hjälpte också till väldigt mycket. Vet inte hur vi klarat oss utan dem.
26 mars 2012 – 28 mars 2012
Rubinögd rex.
Nyhetsinläggen om Pyret:
Bebisar i sol och regn
Vårt lilla Pyre
Vila i frid, älskade Pyre