Redan innan vi fått hem Sweet P hade Jamie och jag suttit på kafé i timmar och hittat på det mest awesome-a namntemat i världshistorien (evil overlords... doh!) och kommit på tjugo eventuella bebisnamn (varav hälften faktiskt var flicknamn). Synd bara att parningen inte tagit så att vi inte kunde använda oss av detta fantastiska namntema. Trodde vi. Och Mia (Shannaras uppfödning). Och Johanna (Ladugårdens uppfödning).
Vi stoppade Sweet P i bebisbur när vi fick hem henne. Just in case. Och jag vägde henne noggrant varenda dag innan middagen serverades. Just in case. Men hon vägde inte ens fyrahundra gram, var inte rund som alla andra dräktiga honor och gick inte heller upp i vikt allteftersom dagarna gick, eller blev rundare om magen. Så hon var naturligtvis inte dräktig - alla bebisförberedelser var ju bara en säkerhetsåtgärd. Just in case.
Shannaras-Mia försäkrade oss om att ifall det skulle bli några bebisar skulle de komma helgen 3-4 mars. När Jamie räknade fick hon det till måndagen den 5:e till onsdagen den 7:e som nedkomsten borde ske. Ett telefonsamtal till Ladugården sa att 5:e till 9:e borde vara vår tidsram. Inte för att det spelade någon roll; Sweet P var ju helt uppenbart inte dräktig, även om jag skämtsamt talade om för henne ett par gångar att hon skulle vara en duktig flicka och ge mig en Jagara - för det är ett namn jag troligen aldrig kommer få chansen att ge en bebis igen om inte Sweet P får den här kullen.
Fredagen den 2:a mars bytte vi i buren, tog bort huset Sweet P fått ha tills dess och Jamie stoppade hela buren full med bäddningsmaterial. En säkerhetsåtgärd ifall att det skulle komma en liten Jagara till mig. Hoppas kan man ju alltid.
Och sedan var det inte så mycket mer. Sweet P bodde i sin bebisbur fullstoppad med bäddning till bristningsgränsen och överdosering av mat (just in case). Den plikttrogna vägningen varje dag innan middag sa mig att Sweet P inte skulle få några bebisar, tills plötsligt...
... idag. När vågen snarare sa: "Ha ha! Sweet P har fått bebisar."
Va? Men... Sweet P var ju aldrig dräktig?
Fundersamt gick jag tillbaka med Sweet P till bebisburen och stirrade ner i hörnet där hon bosatt sig sedan ett par dagar tillbaka.
Och där ligger åtta rosa små korvar.
Ja, vad ska man säga? Om ingen av dem blir en liten Jagara så blir jag ledsen. Fram tills dess ska jag fira!
Sweet P came to us on the 27th of February. She had been mated with Ragge (The Evil Overlord) and we were hoping dearly that she was pregnant... even though it didn't seem that way.
Already before we got Sweet P home, Jamie and I had been sitting for hours on café and figured out the most awesome name theme in history (evil overlords... doh!) and come up with twenty possible babynames (where of half of them actually were girls' names). Too bad she wasn't pregnant so we couldn't use this amazing name theme. Or so we thought. And Mia (Shannaras rattery). And Johanna (Ladugårdens rattery).
We put Sweet P in a baby cage once we got her home. Just in case. And I took her weight every day before dinner was served. Just in case. But she didn't even weight four hundred grams, she was not round like other pregnant does and didn't gain weight as time went by, nor got rounder around the belly. So naturally she wasn't pregnant - any baby preparations were just a precaution. Just in case.
Shannaras-Mia assured us that if any babies were to arrive, they should come on the week-end 3-4 March. When Jamie counted she came to the conclusion that it should be on Monday the 5th through to Wednesday the 7th that they could come. A phone call to Ladugården said the 5th to 9th should be our timeframe. Not that it mattered; Sweet P clearly wasn't pregnant even though I jokingly told her a couple of times that she should be a good girl and give me a Jagara - because that is a name I probably never will get the chance to give a baby again if Sweet P didn't get this litter.
Friday the 2nd March we changed the bedding, removed the house Sweet P had been allowed to have until then and Jamie filled the whole cage with bedding material. A precaustion if a Jagara would be born for me. One can always hope.
And then there wasn't much else. Sweet P lived in her baby cage filled to the brim with bedding material and overdosing of food (just in case). The dutiful weighing every day before dinner told me that Sweet P would not get any babies, until suddenly...
... today. When the scale rather said "Ha ha! Sweet P has gotten babies."
What? But... Sweet P nerver were pregnant?
Confused I went back with Sweet P to the baby cage and stared into the corner where she'd made home since a couple of days back.
And there lies eight little pink sausages.
Well, what can I say? If none of them becomes a little Jagara I shall be sad. Until then, I'll celebrate!